|
IMdB: 7,7/10 |
Handling: When a machine that allows therapists to enter their patient’s dreams is stolen, all hell breaks loose. Only a young female therapist can stop it: Paprika. |
Omdöme:
Malin – 4.0
Jag vet inte, detta var inte min typ av film. Ett tips är att inte se denna när man är trött, för det är en himla många detaljer man måste snappa upp för att ta sig igenom denna utan att se ut som ett frågetecken i slutet. Historien (som troligen är en föregångare till Inception) går ut på att man uppfunnit en manick som gör att man kan gå in i varandras drömmar. Anledningen är i första hand att psykologer med flera ska kunna hjälpa sina patienter.
Självklart kommer en bad guy, snor manickerna och startar kaos. Man vet liksom aldrig om de är i drömmen eller verkligheten. Nå, man får väl vissa hintar om man är pigg nog att hänga med, men inte mer än så. Det var lite kul när man förstod att Paprika, som flyger omkring på moln och är modig och cool i drömvärlden, faktiskt är den trista, strama Chiba Atsuko. Vem har inte någongång önskat att man var lite mer äventyrlig? Och jag gillade även den lilla del polisen hade i det hela. Hur han gick in på internet, hamnade där påriktigt för att träffa paprika och chillade på en bar. Men det var i stort sett det bästa.
Detta var en film jag faktiskt ville se, mest för att jag tycker att temat är intressant. Men nej, det blev en flopp för mig. Kommer nog aldrig känna att jag vill se denna igen.
Detta är inte min typ av film, jag har svårt att förstå dem och därför hade jag på känn att jag inte skulle uppskatta denna film och tyvärr så hade jag rätt. Jag ville så gärna gilla den, men jag kunde knappt hänga med i svängarna.
Himuro Kei: The sun during midday will light up the dark night. Night dreams of day. Light dreams of darkness. But the ignorant sun will chase away the darkness… and burn the shadows, eventually burning itself! The shade of the tree with the flowers that bloom at night is where the residents of darkness rest. The people of daytime are not allowed!
Det är en väldigt intressant story, att kunna gå in i någon annans dröm. Men det blir så rörigt, jag kunde inte hänga med i vad som var verklighet och dröm.
Paprika: Don’t you think dreams and the Internet are similar? They are both areas where the repressed conscious mind vents.
Väldigt japanskt, gillar man inte japanska filmer ska man nog hålla sig minst tio meter ifrån den här filmen. Den är väldigt excentrisk och påfrestande om man gillar mer avhållsamma filmer. Filmen kom några år innan Inception som är lite mer känd, däremot är grundidén i stort sett samma; att kunna gå in i folks drömmar och kunna influera dem. Filmen skiftar ofta mellan drömvärlden och riktiga världen. Dock kan man aldrig vara säker på vilket är vilket. Filmen är väldigt psykadelisk och jag kände mig nästan yr efter att ha sett klart den.
MoI Film 