Det Lyckliga gifta paret, Cindy och Jim Green ser verkligen fram emot att bilda familj, men de kan endast drömma om hur deras barn kommer se ut. När den unge Timothy dyker upp på deras trapp en stormig natt får Cindy och Jim – och den lilla staden Stanleyville – lära sig att ibland är det oväntade livets största gåva.
Omdöme
En ganska mysig film. Jag har egentligen svårt för Jennifer Garner, men hon funkar i denna film. Och pojken (CJ Adams), kära nån vilken duktig och söt unge! Hela filmen lyfts av honom.
Det är en slags kärlekshistoria rakt igenom, även om det varierar i hur kärleken visas. Först och främst föräldrars kärlek till sitt barn. Och det är klumpigt, jobbigt och så otroligt fint. Man får även se kärlek genom pojkens ögon. Hur han trots motgångar är så fin. Den blåögda kärleken till världen.
A blade runner must pursue and try to terminate four replicants who stole a ship in space and have returned to Earth to find their creator.
Omdöme
Malin: 5,0
Jadu, jag vet inte jag. Jag höll på att somna när jag såg denna, dock vet jag inte om jag bara var jättetrött eller om det var filmens fel. Jag lyckades inte hänga med i vad det faktiskt var om hände, så i slutet var jag helt rörig i huvudet. Jag har även halvsvårt för Ford vilket inte hjälpte.
Storyn glömde jag bort 5 minuter efter. Några robotar som bara ville leva vilket gjorde att de uppfattades som onda, Ford som springer omkring och ser orolig ut (eller är det bara så han alltid ser ut?) och en himla massa mer. De var på en marknad också.
Jag vet att det är en klassiker och att den är älskad av många men.. Nja. Jag kanske får se om den när jag är lite piggare.
Jag blev inte så förtjust första gången jag såg den, men det kanske var för att jag hade feber och inte förstod vad som hände. Andra gången blev den lite bättre men det är några saker som stör mig. Harrison Ford i min mening är inte alls speciellt bra i filmen, bara ”fight” scenerna gör mig lite irriterad. Sen har de även klippt sista ”fight” scenen jätte konstigt, jag tappar helt lokalsinnet. De förflyttar sig jätte konstigt i byggnaden.
Nu till det som var bra…. De två cyborgs som man får se mest av är helt fantastiska. Lagom knäppa för att vara ”maskiner” men samtidigt tillräckligt mänskliga för att det inta ska bli överdrivet.
Batty: [taunting Deckard with a counting rhyme] Six! Seven! Go to Hell or go to Heaven!
Deckard: [Deckard smashes an iron rod against Batty’s head] Go to Hell!
Och avslutet på sista ”fight” scenen är helt fantastisk!
Roy: I’ve seen things you people wouldn’t believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I’ve watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser Gate. All those moments will be lost in time, like tears in rain. Time to die.
Filmen har sina ups and downs kan man säga. Den är värd att se.
Blade Runner är baserad på en underbar bok, Do Androids Dream of Electric Sheep. Redan där kan jag säga att titeln på boken är så mycket bättre. Jag förstår att Hollywood har någon manisk besatthet av att göra allt till blockbusters och därav det kortare, fiffigare namnet Blade Runner, antar jag.
Som man kan läsa på IMDb handlar filmen om en detektiv som får i uppdrag att jaga och eliminera fyra cyborgs som har rymt. Missförstå mig rätt, denna film är en klassiker och det är den av en anledning; Blade Runner är en otroligt välgjord sci-fi film för att ha kommit ut på 80-talet. Samtidigt som idén om halvmänskliga robotvarelser var nytt och spännande så överraskade den även med fina stilistiska aspekter.
Är det en bra 80-tals film? Ja, det är det. Är det en svag adaption av boken? Ja, absolut. Det känns som att Rick Deckards karaktär inte utvecklades fullt ut och det känns väldigt tråkigt. Filmen saknade den inre intrigen som Rick genomgick under hela boken, vilket var huvudtemat. Därav missade filmen huvudpoängen med hela berättelsen för mig.
MoI Film 