|
IMdB 7,7/10 |
Handling: A week in the life of a young singer as he navigates the Greenwich Village folk scene of 1961. |
Malin: 3.5
Nej. Det är allt jag vill säga. NEJ. Gud vilken tråkig film. Det händer absolut ingenting. Den är snyggt fotad absolut, men huva vad segt det var att ta sig igenom.
Det händer absolut ingenting i film. Eller förlåt, nu ljög jag. Men allt som händer leder absolut ingenstans. När något händer får man upp hoppet och lika snabbt blir man nedtryckt i soffan igen då de inte utnyttjar händelsen utan bara flyter vidare.
Jag blir både trött och förvirrad av detta. När jag ser på film vill jag ju att något ska hända. Jag vill drömma mig bort och in i någonannans spännande liv, inte se en film som är lika tråkig som mitt eget vardagsliv.
Llewyn Davis: If it was never new, and it never gets old, then it’s a folk song.
Oj vilken tråkig film, rätt snygg men SÅ tråkig. Det enda jag kan rekommendera filmen som är som sömnpiller, vill du somna snabbt så har du hittat rätt film!
Den är dessutom lite konstig, tex den börjar och slutar med samma scen. Ingenting som händer i filmen fyller heller någon funktion, inget som för berättelsen framåt.
Några små konflikter dyker upp men inget som är speciellt intressant. Det enda som gav mig ett litet hopp om filmen var när han fick reda på att hans tidigare fling inte hade gått igenom aborten som hon skulle. Men där tog det slut, han letade inte upp henne, han ville inte veta av dem. (Ber om ursäkt att jag Spoilar mitt i texten, men jag räknar inte med att någon vill se filmen efter att ha läst detta). Filmen handlar helt enkelt om en vecka av Llewyn Davis bittra och tråkiga liv.
Jag tycker det är konstigt att filmen med så bra skådisar och regissörer kunde bli så tråkig. Alla skådisar gör en bra insatts, men varför ville de vara med? Det kanske för att de hade förväntat sig mer av Bröderna Coen, precis som jag?
Se den inte!
Men om du är något intresserad om hur ljudet gjordes:
|
Vinster: |
Nomineringar: Bästa ljud: Skip Lievsay, Greg Orloff, Peter F. Kurland Bästa foto: Bruno Delbonnel |
MoI Film 